De kommer som de alltid har gjort, julen, påsken, midsommar, inmejslade i almanackan, omgärdade av ritualer som ingen längre ifrågasätter. Sill, skinka, snapsvisor och en stor påle i marken med falliska inslag. Traditioner som påstås hålla oss samman, fastän halva sällskapet egentligen vill hem.
Men så finns det andra dagar. Dagar som försvinner i bruset, trots att de borde ha flaggdag.
Låt oss tala om högtider som inte är högtider – men som borde vara det.
1. Den första riktiga vårdagen
Ni vet när luften plötsligt inte biter längre. När isen på trottoarkanten smälter undan och någon modig plockar fram solglasögonen, trots att det bara är nio plusgrader. Den där dagen som alltid kommer tidigare än man tror och som sedan inte kommer tillbaka på ännu en månad, dagen som alltid väcker samma barnsliga men ack så sköra hopp. I min värld borde detta vara en nationell helgdag – den första meteorlogiska vårdagen. Flaggan i topp, picknick i parkerna, obligatoriskt rosévin klockan 14. Sverige skulle må bra av en kollektiv påminnelse om att vi överlevt ännu en vinter. Det är banne mig inte givet.
2. Löning
Den sista veckan innan löning är som en dystopisk film utan färger. Man stirrar ner i kontoutdraget och hör ett pärlband av siffror eka tillbaka: ölen som kostade 103 kronor, alla frallköp på väg till jobbet för en skräckinjagande total på 1256 kronor. Sedan plötsligt, som en skärva ljus i det fattiga mörkret ramlar pengarna in. En osynlig våg av lättnad går genom landet den 25:e. Folk beställer hem sushi i stället för att steka falukorv och blodpudding, butikerna fylls av kunder som beter sig trevligt och målinriktat. Att vi inte gör detta till en officiell högtid är nästan kriminellt. Vi skulle kunna kalla den Saldo-söndag.
3. När Riksbanken sänker räntan
Vi spinner vidare på det ekonomiska temat här. För på riktigt, den ekonomiska glädjen är nästan lika stor när Riksbanken sänker styrräntan som när lönen dimper in. Plötsligt blir bostadsannonserna inte bara skräckläsning, utan lite som att bläddra i en inredningstidning igen, och att jämföra privatlån känns både enklare och roligare. Människor börjar prata om att kanske uppgradera och banktjänstemännen ler från öra till öra. Det är en kollektiv lättnad som sveper genom Svearike, även om vi vet att det inte förändrar allt över en natt. Jag säger: ge oss konfetti och gratis bubbel på centralstationen nästa gång.
4. Sommaren som SL INTE stänger av kommunaltrafiken
Det är som ett skämt utan punchline. Som dyker upp varje sommar, om och om igen.
Varje år när vi mest behöver det, när turister flockas, när vi ska hem från sena grillkvällar och när pendeln till landet är livsnerven; då bestämmer SL sig för att gräva upp hela staden och skicka ut en armada med bussar utan AC. Skyltarna är lika obegripliga som en sudoku i blindo och allt sker på känsla. Så tänk den dagen när de faktiskt säger: ”I år rullar allt som vanligt.” Det skulle vara större än midsommar. Folk skulle spontandansa på perrongerna, applådera när tåget anländer i tid, och kollektivtrafiken skulle för första gången kännas som just det, kollektiv glädje.
5. När Sverige tar sig till slutspel
Det spelar ingen roll om det är hockey, fotboll eller handboll, om det är damer, herrar eller husdjur. Hela landet förvandlas till en enda stor klack. Kontoren töms tidigare, skolbarnen har tröjor med flaggor målade på kinderna och till och med den mest sportointresserade granne frågar “hur gick det igår?”.
Det är ett undantagstillstånd av gemenskap, hopp och nervositet. När slutspelet säkras borde sirenerna ljuda och arbetsgivare erbjuda nationell siesta. För det här är mer än sport, det är Sverige samlat.
Senaste kommentarer